Genom att bygga precis det vi fruktar mest ska bekämpa framtidens hot bekämpas – med Försvarsmaktens egen AI-styrda drönararmé.
Jag älskar lukten av svensk dubbelmoral på morgonen.
Försvarsmakten och Saab har i ett ”hemligt projekt” utvecklat en drönarsvärm som kan styra hundra drönare autonomt.
Samtidigt varnar Must-chefen för ryska hybridattacker medan statsminister Ulf Kristersson (M) mässar om att ”naivitetens tid är förbi”.
Den svenska domedagsmaskinen
Låt oss reda ut denna sophög av hyckleri:
”Det här kommer inte att vara beväpnade drönare”, säger försvarsminister Pål Jonson (M) – men mjukvaran kan praktiskt nog kompletteras med nya funktioner, så att drönare kan apteras med en bomb.
Som att höra en alkis svära på att hen druckit sin sista öl när den köper en hel back.
Must-chefen Thomas Nilsson varnar för att ”Ryssland utnyttjar vårt öppna samhälle och slår mot de sårbarheter som finns”.
Som om inte hundra AI-styrda drönare vore en sårbarhet? Som om inte teknikens inneboende potential för missbruk vore ett hot i sig självt?
Missförstå mig rätt: När ryska skuggfartyg skär av våra kablar som julskinka och kinesiska farkoster ”råkar” släpa ankare över våra undervattensförbindelser är det klart att man blir lite stressad.
Bara en idiot skulle förneka det uppenbara.
En svensk försvarsorgie
Men det mest skrämmande är inte kabelskärarna eller drönarna, utan den totala avsaknaden av självinsikt hos våra ledare.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) bedyrar att det går att finansiera Sveriges massiva militära upprustning ”utan att försämra andra delar av samhället”.
Jorå – som om 60 miljarder extra till försvaret bara materialiseras ur tomma intet.
Men det mest bisarra, kära läsare, är att ingen verkar vilja se elefanten i rummet, nämligen att vi bygger exakt samma typ av autonoma system som vi säger oss vara skräckslagna inför.
Skynet med svenskt pass
När arméchef Jonny Lindfors skryter om att ”det är en utveckling som bryter mark” ryser jag förnöjt. Ja, vi bryter sannerligen mark – precis som Manhattan-projektet gjorde på 1940-talet.
Precis som varje teknologiskt genombrott som påbörjades med löften om kontroll och som slutade i katastrof.
”Det handlar framförallt om AI och automation. Om människan inte skulle stå i centrum för att man fattar beslut om verkanseld”, säger försvarsministern i ett försök att lugna massorna.
Istället gör han sig skyldig till ett omedvetet erkännande av systemets inneboende fara.
Medan vi bygger våra Skynet-prototyper höjer Centerpartiet rösten för att Sverige ska driva på för tre procents BNP till Natos försvar.
Som om pengar vore lösningen på ett existentiellt hot vi själva aktivt bidrar till att skapa.
Nästa hållplats – en framtid som suger
Det här, mina vänner, är inte bara vanlig svensk dubbelmoral – det är en helt ny nivå av kollektiv vanföreställning.
Vi staplar byggklossarna till vår egen undergång samtidigt som vi varnar för andra makters planer som går i exakt samma riktning.
Men vem fan bryr sig? Drönarna är häftiga, Nato är coolt och försvarsbudgeten går bara upp, upp, upp.
Precis som jordens temperatur, havsnivåerna och min växande övertygelse om att vi lever något slags slut.
Skål för 2025 – året då Sverige bestämde sig för att bekämpa teknologiska hot genom att utveckla ännu farligare teknologi. Det kommer säkert att sluta bra.