Medan polarisens rekordsnabba avsmältning accelererar har en ny kapplöpning om Arktis påbörjats. På Grönland möts globala stormakter, smältande glaciärer och storpolitiska ambitioner i en märklig kamp om framtidens resurser.
Det är januari 2025. Jag sitter i mitt mörklagda kontor och stirrar på bilderna från Nuuk. Mot bakgrunden av smältande glaciärer poserar Donald Trump Jr för kamerorna i en jacka som kostar mer än den genomsnittliga grönländarens årsinkomst.
Det är surrealism på högsta nivå när Junior ska inspektera Donald Trumps senaste fastighetsprojekt – ett helt land.
Jag försöker bearbeta den senaste vändningen i denna arktiska feberdröm. Trump, 78 år gammal och dagar från att återinstalleras i Vita huset, har bestämt att Grönland ska bli USA:s nästa delstat.
Eller territorium. Eller koloni.
Detaljerna är oklara men avsikten är förbannat tydlig – den som kontrollerar Grönland kontrollerar framtiden.
Välkommen till kolonialismen i det 21:a århundradet.
Samma skit, annat århundrade
Jag har tillbringat de senaste 24 timmarna försjunken i detta digitala panoptikon och följt varje steg i denna bisarra reality show till statsbesök. Som en feberartad bevakning av en operation i realtid där patienten är en hel kontinent.
”Det handlar om nationell säkerhet”, mumlar rådgivarna och följer Junior som en flock pingviner. De har samma robotaktiga leenden som jag sett i hundratals foton från kolonialismens glanstid – vita män i dyra kläder som ”inspekterar territoriet”.
Men vems säkerhet? Definitivt inte de 57 000 grönländarnas, vars röster dränks i maktpolitikens dånande symfoni.
Under ytan lurar maktens äldsta drivkrafter: resurser och kontroll.
Kontrollerar Kina sällsynta jordartsmetaller? Vi tar Grönland!
Dominerar Ryssland Arktis? Vi tar Grönland!
Öppnar klimatförändringarna upp nya handelsvägar? För helvete, VI TAR GRÖNLAND!
Rom brinner medan världen smälter
Det är samma mönster som upprepats i århundraden, från Ostindiska kompaniet till United Fruit Company till dagens techbolag. Den här gången sker dock koloniseringen i realtid, på Twitter och TikTok, via memes och PR-spunna presskonferenser.
Danmarks statsminister Mette Frederiksen spelar rollen som demokratins väktare med bravur. ”Grönland tillhör grönländarna!” proklamerar hon, medan hennes regering fortsätter att kontrollera öns utrikes- och försvarspolitik.
Som att höra en bankrånare föreläsa om etik medan hon stoppar sedlar i väskan.
Och där, i skuggan av det geopolitiska spelet, smälter Grönlands is i en accelererande takt. 30 miljoner ton i timmen, säger forskarna. Som att se en bilkrock i slow motion i ultra-HD.
Klimatförändringen, vår tids största existentiella hot, förvandlad till en affärsmöjlighet för samma krafter som har skapat krisen.
Köpa länder det nya normala
Junior poserar vid glaciären som hans fars politik hjälper till att smälta och pratar om ”strategiska intressen”. Permafrosten släpper ut metangaser som en punkterad ballong. Det är så absurt att det vore komiskt om det inte är så förbannat tragiskt.
Det som skrämmer mig mest är inte Trumpfamiljens imperialistiska drömmar eller Danmarks hyckleri, utan hur normaliserat allt har blivit.
Hur vi 2025 accepterar idén att länder kan ”köpas”, hur ursprungsbefolkningars rättigheter fortfarande är förhandlingsbara och hur klimatkatastrofen ses som en investeringsmöjlighet.
Jag stirrar ut genom fönstret. Juniors följe har försvunnit, men deras spöke dröjer kvar i luften som en dålig smak i munnen. I hamnen ligger ett kinesiskt forskningsfartyg och ett ryskt handelsfartyg sida vid sida, tysta vittnen till den nya kapplöpningen om Arktis.
Nu är vi alla proffs
Om någon hade frågat mig för tio år sedan om USA skulle försöka annektera Grönland hade jag skrattat rått. Nu känns det som en oundviklig utveckling i vår alltmer surrealistiska värld.
En värld där imperier dansar på smältande is medan orkestern spelar vidare. Någonstans i Washington ritar gamla män nya gränser på kartor, precis som de har gjort i århundraden.
Men den här gången kanske isen får sista ordet.
Hunter S. Thompson sa en gång att när tillvaron blir konstig blir de konstiga proffs. Om han har rätt är vi alla proffs nu.