Elon Musks och AfD-ledaren Alice Weidels digitala häxsabbat var en skrämmande uppvisning i technofeudalismens och den nya fascismens dödsdans på demokratins grav.
Det är fredag morgon i nådens år 2025. Frågan är hur mycket nåd som faktiskt återstår när techmiljardärer leker Gud samtidigt som demokratin knäböjer för det algoritmiska engagemangets altare.
Mina händer darrar av överdriven energidryckskonsumtion och existentiell bävan, medan jag febrilt försöker bearbeta torsdagskvällens surrealistiska skådespel där världens rikaste man och en tysk högerextrem partiledare diskuterade Hitler, Mars och världens undergång.
Detta måste vara den perfekta metaforen för vårt kollektiva vansinne.
Musks nya flört med fascismen
Torsdag klockan 19.00 öppnade Elon Musk, mannen som äger det som en gång var Twitter, sin digitala salong för Alice Weidel, partiledare för AfD som övervakas av tysk underrättelsetjänst för misstänkt extremism.
Hon presenterades som ”Tysklands nästa ledare” medan historiens spöken skrattade hysteriskt i bakgrunden.
Sedan följde en timmes medvetandeström där Adolf Hitler beskrevs som kommunist (för i helvete…), Tyskland framställdes som ett offer för ”wokeness” och samtalet gled från invandringspolitik till utomjordiskt liv.
När Weidel kallade sitt parti för ”de tyska judarnas enda beskyddare” nickade Musk instämmande – detta samtidigt som hennes partikamrater för ett år sedan deltog i hemliga möten med nynazister. George Orwell skulle ha fått en stroke.
När fascismen blev rumsren
Men det verkligt skrämmande är inte galenskapen – utan normaliseringen. Här sitter en man som kontrollerar en betydande del av världens digitala infrastruktur och aktivt främjar högerextrema rörelser över hela västvärlden.
Teslafabriken utanför Berlin blev Musks trojanska häst in i tysk politik och nu använder han sin plattform för att legitimera ett parti som vill återuppväcka 1930-talets Tyskland.
Och det allra mest absurda?
Musk får all sin information om tysk politik från en 24-årig klimatförnekande TikTok-influencer vid namn Naomi Seibt. Om detta varit ett manus om demokratins död hade det låtit så frånstötande löjligt att ingen hade tagit handlingen på allvar.
Som att ta med kniv till en skjutning
Under tiden mumlar EU-byråkraterna i Bryssel om ”Digital Services Act” och lovar att bevaka algoritmisk förstärkning på X. Ärligt talat är det som att försöka stoppa en tsunami med ett paraply.
Byråkraterna har inte insett att spelet redan är riggat. Sociala medieplattformarnas själva DNA är designat för att gynna extremism och polarisering.
Ser du mönstret? Samma historia upprepar sig: kapitalet och fascismen i en ny dödlig dans, fast denna gång driven av Silicon Valley-freaksens libertarianska övermänniskofantasier.
Musk är inte någon Joseph Goebbels, utan något mycket mer tidstypiskt: en teknonarcissist som skulle sälja ut demokratin för en chans att få kolonisera Mars.
Identitetspolitikens stora misslyckande
Men vänta, säger de naiva, var inte Musk gift med en kanadensisk konstnär? Har inte Weidel en partner från Sri Lanka? Hur kan de då vara högerextrema?
Detta, kära läsare, är exakt den typ av ytlig identitetspolitik som maskerar systematisk korruption. Det handlar inte om personliga relationer – utan om makt och kontroll.
Under tiden växer AfD i opinionsundersökningarna, från 10 till 20 procent på bara några år.
Historiens pendel svänger återigen mot auktoritarism, men denna gång kommer stormtrupperna inte att marschera in i våra städer.
De kommer att krypa in genom våra skärmar, en like och retweet i taget.
Demokratins död i direktsändning
Låter jag paranoid? Må så vara. Men i en värld där miljardärer öppet stödjer extremhögern samtidigt som de pratar om att fly till Mars, kanske paranoia är det enda rationella svaret.
Jag sträcker mig efter ännu en energidryck. Med en domedagspreppares desperata effektivitet trycker jag in två Zyns under läppen, som en vansinnig hamster som hamstrar nikotin inför atomvintern. Lika bra att bränna sönder mina receptorer medan det fortfarande finns en demokrati som kan brinna.
Botarméerna har inte legat på latsidan och sprider otaliga klipp från Musks och Weidels samtal. Algoritmen gör onekligen sitt jobb – och någonstans i en tysk källare skålar en grupp nazister medan demokratin sakta förblöder i den digitala natten.
Väckarklockan ringer. Dags att vakna.