Kylan har dragit in över Silicon Valley och håller ett järngrepp över de forna techrebellerna. Detta är berättelsen om hur de förvandlades till lydiga vakthundar – och vad det betyder för yttrandefrihetens framtid i den digitala eran.
Det finns något poetiskt i hur snabbt en techmiljardär kan förvandlas till en knähund.
Jag stirrar på videon där Mark Zuckerberg, mannen som en gång drömde om att ”koppla samman världen”, nu förklarar varför han ska släppa lös alla dess demoner.
Hans ögon har den där samma välbekanta robotaktiga glans, men den här gången är något annorlunda. Jag ser blicken hos någon som just har sett ljuset – eller åtminstone vem som verkligen har makten.
”Knäppskalle”, kallade Donald Trump honom. Nu kryper knäppskallen på alla fyra.
Första akten: Den stora kapitulationen
Låt mig förklara vad som egentligen hände denna surrealistiska januarivecka 2025.
Meta, techgiganten som kontrollerar tre miljarder människors digitala medvetande, avskaffar sin faktagranskning – men detta är bara början.
Techjätten kommer även att tillåta påståenden om att homosexualitet är en sjukdom och att kvinnor är egendom. De flyttar sin innehållsmoderering från Kalifornien till Texas, som om geografin på något magiskt sätt skulle göra censur mindre censurbetonad.
Det är som att se Oceanien i 1984 plötsligt alliera sig med Eurasien och deklarera att de alltid varit allierade. Här är det istället Silicon Valley som över en natt upptäcker att man tydligen alltid varit MAGA-patrioter.
Scen 1: En miljardärs sammanbrott
Timingen är perfekt. Precis när Trump är på väg tillbaka till Vita huset bestämmer sig Zuckerberg för att hans livsverk behöver mer ”yttrandefrihet”.
Men vänta, det blir bättre.
Samma vecka som tillkännagivandet får Meta en ny styrelseledamot i form av UFC-bossen och Trumpkramaren Dana White. En man vars främsta merit är att ha byggt ett imperium på folk som slår varandra medvetslösa i en bur.
Perfekt kvalificerad för att övervaka världens största kommunikationsplattform.
Tillbakablick: Minnen av en ryggrad
Jag minns alla Zucks framträdanden i kongressen och hans stegvisa nedåtstigande i techoligarkins absurda skådespel.
Förhöret 2018 med den ökända barnstolen och robotleendet, där han låtsades bry sig om ryska botar medan algoritmerna gjorde sig redo för nästa USA-valkaos.
Det virtuella förhöret 2020 där Zuckerberg glitchade till som en defekt NPC och försvarade Facebooks oumbärliga värde för demokratin samtidigt som den undergrävdes av samma plattform.
Och så finalen 2024 – hans sista dans med demokratin. Där satt Zuckerberg och bad om ursäkt till Instagram-offrens föräldrar, med tårar som säkert låg lagrade i någon Meta-godkänd databas, samtidigt som hans ingenjörer satt och kodade nästa digitala dystopi.
Jag minns när han bannlyste Trump efter stormningen av Kapitolium och när han investerade miljarder i faktakontroll och moderering.
Varje gång lovade Zuckerberg att göra bättre ifrån sig. Varje gång återvände han till sitt Silicon Valley-fäste för att göra precis tvärtom.
2018 låtsades han åtminstone om att ha ett ryggrad – nu besvärar Metas vd sig inte ens med detta falskspel.
När knäppskallen knäböjde
Det var då.
I dag är Zuckerbergs nya mantra ”färre misstag och mer yttrandefrihet”. Som om de två sakerna någonsin varit motsatser. Som om själva poängen med faktakontroll inte varit att skydda användarna från manipulation.
Låt oss vara ärliga: Det handlar inte om yttrandefrihet, utan om rädsla. Rädsla för regleringar, antitrustprocesser och politisk vedergällning.
Zuckerberg vet mycket väl vad andra techbolag som hamnat i Trumps onåd har råkat ut för. Han har hört fängelsehoten och som en misshandlad hund viftar han nu på svansen för sin plågoande.
Vem kan egentligen klandra honom? Det är ju bara business. Samma kalla kalkyl som fick IBM att sälja datorer till nazisterna och Coca-Cola att uppfinna Fanta för den nazityska marknaden. När vindarna vänder måste kapitalet hänga med i svängarna.
När Silicon Valleys techgiganter faller
Det verkligt skrämmande är inte Zuckerbergs kovändning, utan hur snabbt hela Silicon Valley faller in i ledet.
Som dominobrickor faller dem: Apple, Google och Microsoft skänker pengar till Trumps installationsfond medan Amazon producerar en dokumentär om Melania Trump.
När plattform efter plattform överger minsta anspråk på att vilja skilja sanning från lögn, och när själva konceptet ”fakta” blir förhandlingsbart, är vi inte på väg mot mer frihet.
Istället är vi på väg mot ett informationslandskap där den enda sanningen är den som makten råder över.
Välkommen till vansinnets metaverse
Där står han nu, vår vän knäppskallen, och kallar detta för ”en kulturell vändpunkt”. Han har ju rätt, fast inte på det sätt han tror.
Detta är vändpunkten då techindustrin till slut överger sin utopiska dröm om ett fritt och öppet internet och istället omfamnar sin roll som en del av maktens apparat.
Någonstans i ett alternativt universum kanske det finns ett Facebook som faktiskt står upp för sina proklamerade värderingar.
Som orkar stå emot auktoritärt maktmissbruk.
Som verkligen försöker balansera yttrandefrihet med ansvar.
Epilog: Demokratins sista inlägg
Men inte i detta universum.
Här får vi nöja oss med Mark Zuckerberg, en gång Silicon Valleys guldgosse, nu förvandlad till MAGA:s digitala dörrvakt. Knäppskallen som blev en vakthund.
Vi andra får gott göra som Meta föreslår och moderera varandra. I den nya världsordningen är sanningen det som vi röstar fram att den ska vara.
Dör demokratin i mörker? Nej, den dör i Community Notes.
Godnatt och lycka till, allihopa. Det var kul medan det varade.